Bröderna Josefsson

– Det blev billigt och bra för banken, man behövde inte byta namnskylt när jag slutade vid Godbykontoret och Jan-Arthur tog över, säger Ove Josefsson.

En typisk kommentar i sammanhanget. Det blir nämligen en hel del skämt, gliringar och skratt när bröderna träffas. De känner varandra väl och har både gemensamma jobberfarenheter och intressen.

Ove är yngst i en syskonskara på sju, Jan-Arthur är nästyngst. Jan-Arthur gick i Ålands handelsskola, när Ove var redo att börja hette den Ålands handelsläroverk.

Innan de kom till Ålandsbanken hann båda pröva på livet som försäljare. Jan-Arthur var många år på Sundströms el, ett företag som fanns på Strandgatan i Mariehamn.

Ove hoppade in på samma firma på helger och kvällar medan han studerade och jobbade även en tid som försäljare på Ålands järn, som på den tiden hade sin verksamhet i nedre våningen i varuhuset Zeipels.

En dag i början av 1980-talet var Ove sjuk och låg hemma. Då såg hans blivande fru en annons i tidningen om ett jobb som marknadsförare på Ålandsbanken.

- Ett jobb för dig, tyckte hon. Jag sökte och fick det, säger han.

Han var bland annat med och startade barnklubben Måsart. Klubben hade en egen symbol, en mås med en stor näbb, som även fanns i form av en maskotdräkt.

- Den levde jag i under ett år – det var både hett och trångt kring öronen men inga problem att hålla sitt BMI!

Livet på marknadsavdelningen handlade inte enbart om Klubb Måsart som för övrigt heter Nöffe i dag.

- Arbetsuppgifterna varierade, jag jobbade mycket med våra lokalkontor – om jag minns rätt så var de 24 till antalet på den tiden – och deras marknadsföring, säger Ove.

Efter det har han jobbat på flera olika positioner inom Ålandsbanken – som chef på Godby-kontoret under ett par år, som kundrådgivare vid huvudkontoret (fast då talade man om ”djupservice”) och som kontorschef för City-kontoret. Det var ett intressant jobb med runt 35 anställda att ”underhålla” och mycket interna arbetsuppgifter.

- Efter en tid började jag sakna kundkontakten och det var en anledning till att jag sökte mig till dagens jobb som finansieringsdirektör på företagsenheten. Här är den ena dagen inte lik den andra. Vi jobbar med både stora och små företag, med både nya och väletablerade. Företagarna har en dröm, en vision, och vi försöker tillsammans gå igenom läget. Vad är realistiskt? Vad kan förverkligas? Det händer ibland att jag måste vara den som drar åt bromsen, men om jag gör det är det med allas bästa i åtanke, säger han.

Jan-Arthurs karriär i Ålandsbanken inleddes 1986. Då hade företaget Sundströms el ombildats och han kände att det var läge för en egen förändring. Han efterträdde sin bror som chef för Godby-kontoret och trivdes så bra att han stannade till 2011.

- Fem damer och jag, skrattar han. Vi hade jättebra sammanhållning på kontoret och tillsammans med våra kunder var det många roliga och trivsamma dagar.

Här dyker Måsart-dräkten för övrigt upp igen. När det ordnades jippon på Godbykontoret fick Jan-Arthur dra den på sig och underhålla de yngre.

Han hade speciellt ansvar för försäljningen på kontoren. Till exempel när banken lanserade nya produkter var det hans uppgift att besöka kontoren och informera om dem, både för de anställda och för kunderna.

2011-2012 renoverades Godbykontoret.

– Det blev för nytt och fint för en grå gubbe, skämtar Jan-Arthur som bytte jobb och blev placeringschef vid Private Banking och stationerad vid huvudkontoret i Mariehamn.

I den positionen möter han kunder som har ett större kapital att placera. Det gäller att noga analysera kundens riskprofil för att hamna på rätt nivå på hela skalan från riskfyllda investeringar, som kan ge hög avkastning, till säkra kort, som troligtvis ger en stabilare men inte alltid så hög avkastning.

– Efter att jag tillsammans med kunden kommit fram till vilken riskprofil som gäller görs placeringen efter en portfölj som bankens analytiker valt fram.

Det har hänt mycket sedan 1980-talet när bröderna började på banken.

– Tänk bara på datoriseringen! När jag började i Godby tog registreringen av alla bankslippar en himla tid. Sommartid hade vi två extra anställda som enbart höll på med det, säger Jan-Arthur.

– Kring nyår var det långa köer i kontoren när bankkunderna kom för att få räntan ifylld i bankböckerna, minns Ove.

I dag har ett ökat säkerhetstänk och ett strängare regelverk överlag lett till en mer omfattande byråkrati.

– Det sades för 10-15 år sedan att vi går mot ett papperslöst samhälle men det stämmer inte, inte ännu i varje fall för bankvärlden, konstaterar Ove.

Att de båda har trivts på banken ter sig rätt självklart. Annars hade de knappast stannat 32 respektive 36 år!

– Vi trivs både med kundkontakterna och den interna gemenskapen. Banken är också tillräckligt stor så att man kunnat byta arbetsuppgifter och lära sig nya områden efterhand!

Artikel från Ålandsbanking nr 2/2018 (publicerad 07.01.2019)
Text: Helena Forsgård / Foto: Viktor Fremling

• Ålder: 63 år
• Familj: Hustru, två vuxna barn och två barnbarn.
• Bor: I Strandnäs i Mariehamn, växte upp i Hammarland.
• Jobb på ÅAB: Började 1986, arbetar i dag som placeringschef på Private Banking.
• Intressen: Motion i olika former. Förr blev det mycket fotboll, numera springer och cyklar jag och tränar på bankens gym. Har nyligen köpt en husbil och gjort en längre resa upp genom Sverige och ner genom Finland. Siktar på resor till kontinenten så småningom.

• Ålder: 57 år
• Familj: Hustru, tre vuxna barn, ett barnbarn och frassen Nisse 23 år
• Bor: I Östernäs i Mariehamn, växte upp i Hammarland
• Jobb på ÅAB: Började 1982, arbetar i dag som finansieringsdirektör på företagsenheten
• Intressen: Motion i olika former. Förr blev det mycket fotboll, jag spelade själv och var även domare men det slutade jag med för något år sedan. Numera tränar jag med ett gäng från banken – vi springer, cyklar och skidar och deltar i olika lopp. Gillar också att arbeta i skogen, att odla och att snickra och bygga.