Dennis Jansson – En stor aktör i Mariehamns centrum

Dennis Jansson äter en sen lunch på Sittkoffska gården mitt i Mariehamn. Telefonen ringer mest hela tiden. Följande dag ska han till Stockholm för att studera ett restaurangkoncept som han ska importera till Åland, i alla fall de delar som han tror passar bäst här. Hans kompanjon i företaget Centrum Mariehamn Ab, som hyr fastigheten Zeipels av försäkringsbolaget Ömsen och i sin tur hyr ut lokalerna till företagare, dyker upp och påminner om ett möte samma kväll.

Mellan tuggorna av lunchrätten svarar han lugnt på frågorna och fixar – via sin pekdator – att musiken ur högtalaren rakt ovanför bordet tystnar. Det verkar gå i ett med andra ord.

Det var, säger han, av ren frustration som han köpte aktierna i FAB Sittkoffska gården – det vill säga det bolag som äger butikslokalerna i gallerian. Lägenheterna och kontorslokalerna i de övre våningarna ingick inte i köpet.

– Gallerian var en bra satsning på sin tid, men sedan den öppnades 1993 har ingenting hänt i Mariehamns centrum. Det fanns planer på att den skulle växa men de har inte förverkligats.

Nu gäller det att åter tända gnistan bland företagare och entreprenörer för att få tillbaka mysfaktorn i stadskärnan. Hit ska folk vilja komma för att äta och dricka, ströva runt, shoppa och umgås. Helst året runt.

– Det är ingalunda omöjligt trots att Maxinge byggts och många varit pessimistiska och talat om butiksdöden i centrum. Det finns de facto flera aktörer som frågar efter lokaler i centrum, företagare som vill nå turistströmmarna och som inte passar utanför staden. Men det gäller att ha rätt alternativ att erbjuda dem. Det krävs visioner och satsningar för att en stadskärna ska leva, säger han.

Han har visionerna och om man som han dessutom äger en stor galleria i centrum plus ytterligare en mycket central tomt – den som ligger söder om gallerian och bakom den k-märkta fastigheten vid Torggatan – blir man en stark aktör.

– Då går det lättare att få igenom förändringar.

Mariehamns problem är inte unika. Därför lönar det sig att se på hur andra städer jobbat för att motarbeta urholkningen av centrumområdena som ofta blivit en följd efter att köpcenter byggts i utkanterna.

Dennis Jansson pratar engagerat om organisationen Svenska stadskärnor, som arbetar för att städer ska förnya och utveckla sina centrum och som årligen utser Årets Stadskärna. 2018 gick utmärkelsen till Linköping där ”stadens aktörer har funnit varandra och hjälper varandra med värme, omtanke och generositet”.

– Hur vill vi att det ska se ut om 15–20 år? Det gäller att ta i lite, att tänka stort. Mariehamn är trots allt Ålands huvudstad, inte vilken byhåla som helst i Finland. Det är också viktigt för eventuella nya aktörer, tänk till exempel på större butikskedjor, att veta vad som ska hända innan de bestämmer sig för att etablera sig på en ort. Och saker och ting måste hända i rätt ordning. Man kan inte riva Zeipels om man inte har motsvarande utrymmen att erbjuda åt de företagare som finns där idag.

Han ser framför sig ett större butikskomplex som fortsätter norrut från Sittkoffs, det vill säga den satsning som Ömsen har på sitt planeringsbord och som omfattar bland annat Zeipels-tomten och en planerad rivning av det så kallade Boreniuska huset.

Han ser en utvidgning söderut av Sittkoffs på den tomt han köpt.

– Emmaus äger tomten öster om den – också en tomt med stor byggrätt – och är en aktör i sammanhanget som jag inlett diskussioner med. Det är också Ålandstidningskoncernen som äger en obyggd tomt i centrum.

I visionerna ingår också ett torg som är ett riktigt torg, det vill säga mer kringbyggt och ombonat, och varför inte ett stadshotell norr om Julius Sundbloms staty som en pendang till stadshuset? Allt ska vara så inglasat som möjligt för att fungera året runt. En dialog har inletts med både politiker och tjänstemän vid Mariehamns stad.

– Tongångarna känns positiva! En gångbro över östra utfarten till gästhamnen och restaurangerna vid östra hamnen hör till de bättre idéerna i den nya delgeneralplanen för centrum som är under arbete.

De stora visionerna för framtiden kräver lite kortsiktigare satsningar.

Härnäst ska Dennis Jansson satsa på ytterligare en restaurang i Sittkoffs. Den nya, som enligt planerna öppnas redan i sommar, ska ligga där en delikatessbutik tidigare låg och i en utbyggnad som delvis byggs på den nyinköpta tomten.

– Det blir ett helt nytt matkoncept för Åland, säger han men avslöjar inte mer i nuläget.

Att man bygger ut för restaurangen hindrar inte framtida storslagna planer för den aktuella tomten. Allt går att riva.

Få personer på Åland är så omskrivna som Dennis Jansson. Nästan det mesta han gör tycks bli rubriker, ibland fetare och svartare än ibland, och det känns som att han ofta varit på kollisionskurs med grannar, tjänstemän och politiker.

– Min svärmor har klippt och sparat en del som hon gav åt mig. Det var faktiskt rätt mycket. Men jag uppfattar mig inte som en bråkig person som bråkar för bråkandets skull, men om jag känner mig orättvist behandlad ropar jag till. Vad skulle jag annars göra?

Han känner en stor kärlek till Åland – ”det finns inget bättre ställe att bo på”.

– Ett litet land i miniatyr. Här kan man bli någon, här kan man åstadkomma något. Om man kokar ner allt jag gjort och satsat på finns en röd tråd: Jag vill hitta på roliga saker som roar folk.

Allt har inte gått bra. Satsningen på Rockoff i parken i Västra hamnen gick rent ut sagt dåligt och ledde sedermera till konkurs. Men ett nytt projekt, äventyrsgolfbanan, som han lät bygga i Östra hamnen efter en idé han fått under en resa i USA, blev en succé som gav det nödvändiga klirret i kassan.

– Utan golfen hade jag varit borta från scenen, konstaterar han.

Dennis Jansson är glad över att ha haft en långvarig och bra kontakt med Ålandsbanken som följt hans resa i med- och motgång.

– Banken känner mig och har visat en vilja att medverka till att saker och ting händer på Åland.

I nästa andetag börjar han tala om den fantastiska tid vi lever i nu – att barn som föds i dag knappt kommer att ha en susning om vad det innebär att tanka en bil med bensin.

– Jag har vuxit upp i en teknikintresserad familj och min far talade tidigt om att bensinoch dieseldrivna bilar inte har någon framtid. Han gick bort nyligen men hann få en åktur i min eldrivna bil och det är jag glad över. Fritidshuset, som Annette och jag bygger på Föglö, ska också bli så självförsörjande som möjligt på el. Vi ska bland annat ha solpaneler i massor och överskottselen, som sparas i batterier, kan användas till att ladda våra bilar.

De egna batterierna laddade han förut ofta på resor, längre och kortare. Numera tar husprojektet på Föglö den mesta delen av den fritid som han eventuellt tar sig.

– Här uppe jobbar jag hela tiden, var jag än är, säger han och pekar på sitt huvud.

Artikel från Ålandsbanking nr 1/2019 (publicerad 11.6.2019)
Text: Helena Forsgård, foto: Viktor Fremling