Genom att rena sitt dagvatten på naturlig väg har Mariehamn lyckats sänka halterna av kväve, tungmetaller och mikroplaster i sin mest populära havsvik, Slemmern. Stadens miljösamordnare Ulf Simolin hoppas att fler städer runt Östersjön ska ta efter.
Att Ulf Simolin engagerar sig för Östersjöns välmående är omöjligt att missa. Det räcker med att man kliver in på hans kontor och ser de otaliga tavlorna – som han målat själv – med olika havs och miljömotiv för att förstå att detta är en man som brinner för ett rent hav. Tavlorna föreställer bland annat krabbor som kryper längs en botten nedlusad med aluminium burkar, vilket tyvärr är en rättvisande bild av hur botten längs vissa delar av Mariehamns stränder ser ut.
Men även om nedskräpningen har visat sig vara svår att få bukt med, har Mariehamn de senaste åren gjort viktiga framsteg för att förbättra vattenkvaliteten. Hemligheten ligger bland annat i hur man på ett naturligt sätt renar det dagvatten som i årtionden spolat stora mängder näringsämnen och tungmetaller rakt ut bland intet ont anande badgäster och båtturister.
För med sig skadliga ämnen
Dagvatten uppstår när det regnar eller när snö smälter i tätbebyggda områden. Förekomsten av hårda ytor – som vägar, trottoarer, parkeringsplatser och så vidare – gör att regnvattnet inte tas upp av marken. I stället leds vattnet ut i våra sjöar och havsvikar.
Trots att dagvattnet ofta innehåller både näringsämnen, tungmetaller och mikroplaster renas det sällan. Orenat dagvatten är inte det största hotet mot Östersjön, utan jordbruket, fiskodlingar och klimatförändringen är större utmaningar. Men enligt Ulf Simolin måste vi minska all belastning på Östersjön genom både små och stora åtgärder.
– Vi jobbar enligt principen många bäckar små, och vi i Mariehamn gör allt vi kan för att strypa den belastning vi har och på så sätt få andra städer att följa efter. Sedan 1960talet har vi pratat om Östersjöns övergödning, men det räcker inte med att prata. Vi måste göra något också, och även små åtgärder gör nytta.
På grund av att Mariehamn är väldigt långsmalt och inklämt mellan två känsliga havsvikar är orenat dagvatten ett extra delikat problem. Ulf berättar:
– Avståndet ner till våra två havsvikar är väldigt litet. När det kommer kraftigare sky fall märker vi det direkt i våra provtagningar. När vi fick det första stora flödet i den nya Museidammen uppmätte vi zinkhalter som låg tio gånger över gränsvärdet, och vi såg även höga halter av koppar och kväve. Zink och koppar är ju tungmetaller som är farliga för våra vattenorganismer och kväve bidrar till övergödningen.
Tungmetallerna och näringsämnena här stammar från en mängd olika källor, bland annat hustak och bildäck.
– Vi har inga industrier i Mariehamn, men däremot är halterna av zink i vårt dagvatten nästan i nivå med en storstads.
”Sedan 1960-talet har vi pratat om Östersjöns övergödning, men det räcker inte med att prata.”
Området runt Museidammen har utformats som ett grönområde och en mötesplats för Mariehamnsborna.
Sjunker till botten
Fram tills för några år sedan leddes allt detta dagvatten rakt ut bland gästhamnar och badstränder. Men 2018 inledde man arbetet med att rena dagvattnet på naturlig väg. Först anlade man en våtmark vid Nabben och våren 2024 byggde man den så kallade Museidammen, som samlar upp och renar dag vatten från stora delar av centrala Mariehamn.
Genom att stanna upp dagvattnet i en våtmark eller damm sjunker partiklarna till botten, och ett betydligt renare vatten tillåts sedan rinna ut i havet.
– Vår våtmark vid Nabben har en 40 procentig rening av kväve, vilket nästan är i nivå med ett modernt reningsverk. Och det är en rening som sker helt på naturlig väg, utan en massa pumpar och annan utrustning som behöver servas och bytas.
”Halterna av zink i vårt dagvatten är nästan i nivå med en storstads.”
Ulf Simolin skulle även vilja plantera ut ålgräs på Mariehamns stränder för att öka siktdjupet.
Även plats för rekeration
Dessutom renar dessa lösningar inte bara vattnet, utan bidrar både till ökad biologisk mångfald och till trivsel. Det har nämligen visat sig att allt från sjöfåglar och grodor till helt vanliga stadsbor dras till och trivs på dessa platser.
– Tack vare finansieringen från Ålandsbankens Östersjöprojekt har vi haft möjlighet att genomföra våra våtmarks projekt och Museidammen, säger Ulf Simolin och fortsätter:
– Vi anlägger även bryggor, bänkar och planterar växter för att besökare ska kunna trivas och vistas i områdena. Den sociala hållbarheten och människornas välmående är en viktig del.
Förutom att anlägga fler våtmarker har Ulf en dröm om att plantera ut ålgräs vid Mariehamns stränder, för att på så sätt gå från dagens siktdjup på en meter till de fyra, fem meter som ett friskt hav borde ha. En stor dröm kanske, men Ulf är inte den som backar från att drömma stort. Han pekar på den t-shirt han har på sig och på det motiv som han förstås målat själv, och som föreställer en gädda och ett brusande hav. Med stor text står det: ”Gör som havet, våga”.
Text Fredrik Rosenqvist & Foto Therese Andersson
Artikel från Ålandsbanking nummer 2 Höst/Vinter 2024
